Trauma under lupp

Denna artikel är del 4 av 5 i nyhetsbrevsutgåvan 2018 - #2

Den 16 mars höll Psykoterapicentrum en föreläsningsdag i Stockholm kring komplext trauma, mer specifikt kliniskt arbete med barn- och ungdomars komplexa trauma som tema. Denna dag gästades av flera av Tjust Behandlingsfamiljers medarbetare som där fick tillfälle att både inspireras och begrunda hur man kan arbeta på olika sätt med denna svåra grupp.

Erfarna kliniker som Anna Gerge (doktorand, fil.mag, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi), Anna Norlén (verksamhetschef och rektor på Ericastiftelsen), Siri Gullestad (professor i klinisk psykologi, Oslos universitet), Vladimir Jovic (University of Pristina), samt Anna Thom Olin (Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar) delade med sig av sin kunskap.
Föreläsningarna var generellt kliniskt orienterade med fallbeskrivningar, samt med process- och arbetssätt som fokus. Som exempel pratade Anna Gerge mycket om behovet av att först etablera en reglerande förmåga hos barnet att härbärgera sina reaktioner, med exempelvis metoder som EMDR, innan något annat arbete i egentlig mening kan inledas. Anna Norlén tryckte på att ”Det viktigaste är inte vad vi gör eller säger, utan hur vi får den andre att känna”, som också det kändes träffande.

Internutbildning
Fyllda med inspiration höll Tjust Behandlingsfamiljers psykologer på Västervikskontoret i en internutbildning kring komplext trauma veckan efter. Där kopplades komplext trauma mer till Tjust Behandlingsfamiljers praktiska verklighet, t.ex. samtalades det kring behovet av tillit, trygghet och tid med barnens och ungdomarnas sammanhang (läs framförallt behandlingsfamiljerna) som basala reglerande funktioner för att möjliggöra för barnet/ungdomen att alls kunna börja sortera bland och läka sina upplevelser, samt även på vilka sätt komplexa trauman kan uppträda hos de barn och ungdomar som kommer till Tjust Behandlingsfamiljer.

Tankeväckande övning
Dagen avslutades med en övning som gick ut på att två och två pröva hur det känns att bli sedd och beskådad, så som vi själva förväntar oss att barnen och ungdomarna ska tåla. Övningen gick helt enkelt till som så att med en annan person ta fyra minuter och bara i tystnad se varandra i ögonen. Det blev blandade reaktioner och det visade sig att det inte alls var så särdeles lätt att sitta med en annan person på detta vis.

/Rikard Kvist
Leg. psykolog