Vad kan omsorgssvikt få för konsekvenser?

Denna artikel är del 2 av 4 i nyhetsbrevsutgåvan 2019 - #2

omsorgssvikt

Internationell forskning har gång på gång visat att placerade barn och unga har ett sämre liv som unga vuxna; sämre liv i bemärkelsen ökad risk för olika sociala och psykiatriska problem. I en svensk studie valde man att undersöka personer i medelåldern som varit placerade som unga, något som inte studerats i samma utsträckning som unga vuxna med erfarenhet av att ha varit placerade (Brännström et al., 2017). Registerdata från över 14.000 svenskar födda 1953 användes i en prospektiv studie (prospektiv = framåtblickande studie som studerar samband mellan riskfaktorer och en viss sjukdom eller tillstånd). Resultaten visade att det var dubbelt så hög risk för de som varit placerade än de som inte varit det, att tillhöra gruppen med lägst utbildning och lägst inkomst i medelåldern.

Stöd och förebyggande insatser viktigt
Det är en stor samhällelig utmaning att förändra detta så att denna skillnad kan utjämnas. Förmodligen behövs mer stöd till placerade barn och unga, stöd under övergången från ungdom till vuxenliv men också förebyggande insatser i familjer med pågående omsorgssvikt för att undvika placering när det är möjligt.

Omsorgssvikt kan bidra till psykisk ohälsa
I en annan och helt färsk studie undersöktes psykiskt mående hos unga med erfarenheter av omsorgssvikt (McGuire et al., 2018). Genom tidigare studier är det känt att unga som upplevt omsorgssvikt ofta har både mer emotionella problem och beteendeproblem, vilket gäller både för unga som placerats och för de som inte placerats utan bott kvar i sin biologiska familj. I studien ville forskarna klargöra relationen mellan omsorgssvikt och psykisk ohälsa hos unga i familjehem genom att både undersöka olika former av omsorgssvikt, omfattning av omsorgssvikt och samband med instabilitet i placeringar (alltså sammanbrott). Tidigare forskning har nämligen visat att även sammanbrott i placeringar i sig bidrar till psykiska problem.

Resultaten visade att både omsorgssvikt och instabilitet i placeringar oberoende av varandra bidrar till psykisk ohälsa. Det fanns ingen särskild typ av omsorgssvikt som predicerade större risk för sammanbrott. En slutsats var att stabilitet i placeringar är en kritisk fråga oavsett form eller omfattning av tidigare omsorgssvikt. Däremot verkade omfattningen och svårighetsgraden av omsorgssvikt bara ha ett direkt samband med utagerande beteende men inte med emotionella problem.

Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi, Linköpings universitet

Referenser
Brännström, L., Vinnerljung, B., Forsman, H. & Almqvist, Y. (2017). Children placed in out-of-home care as midlife adults: Are they still disadvantaged or have they caught up with their peers? Child Maltreatment, vol 22(3), 205-214.
McGuire, A., Cho, B., Huffhines, L., Gusler, S., Brown, S. & Jackson, Y. (2018). The relation between dimensions of maltreatment, placement instability, and mental health among youth in foster care. Child Abuse & Neglect, vol 86, 10-21.