Tjust Behandlingsfamiljer medverkar på SKL-konferens

Denna artikel är del 1 av 3 i nyhetsbrevsutgåvan 2017 - #5

Den 21 november medverkar Tjust Behandlingsfamiljer på SKL, Sveriges Kommuner och Landstings konferens ”Barn och unga som är placerade – hur gör vi det bra?”. SKL vill belysa och lyfta fram olika placeringsformer som fungerar bra och Tjust Behandlingsfamiljer är inbjudna för att presentera sin verksamhet.

Konferensen tar fasta på de olika placeringsformer som finns idag, samt att gruppen placerade barn ökar och att behoven ser olika ut.

- Vi tycker självklart att det är väldigt roligt att SKL och Elisabeth Melin bjudit in oss, säger Fredrik Lindwall, VD och föreståndare på Tjust Behandlingsfamiljer, och fortsätter: Bakgrunden är nog, förutom våra goda behandlingsresultat, också LVU-utredningens förslag om en ny placeringsform, ”Behandlingsplacering i familj”. Vårt sätt att arbeta stämmer i stora delar med utredningens förslag.

Erfarenhet och forskning
Tjust Behandlingsfamiljer har arbetat med kraftigt förstärkt familjehemsvård i snart 15 år och med verksamhetens erfarenheter ser Fredrik Lindwall möjligheten att lyfta fram de delar som de ser som viktiga och centrala för att lyckas.

Tjust Behandlingsfamiljer bedriver dessutom ett pågående forskningsprojekt kring de placerade ungas upplevelser och utveckling under placeringstiden.

- De första resultaten börjar nu komma in och det är intressanta resultat som visar att de ungas egna upplevelser av sin problematik förbättras med tiden i verksamheten. Under föredraget på SKLs konferens kommer vi visa på vad vi tror är framgångsfaktorerna för de unga förklarar Fredrik Lindwall.

Du kan läsa mer om forskningsprojektet i artikeln Tjust Behandlingsfamiljer presenterar preliminära forskningsresultat.

SBU-rapport visar att barn och vuxna efterlyser stöd i familjehem

Denna artikel är del 2 av 3 i nyhetsbrevsutgåvan 2017 - #5

bild_SBUrapportDen nyligen publicerade rapporten ”Insatser för bättre psykisk och fysisk hälsa hos familjehemsplacerade barn” från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, visar att barn i familjehem ofta saknar stödinsatser från socialtjänsten under sin placeringstid. Behovet efterfrågas även av biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar. Rapporten belyser också bristen på svenska vetenskapliga studier och utvärderingar av de olika stöd som finns.

I rapportens slutsatser skriver man att ”insatser till familjehemsplacerade barn och familjehemsföräldrar kan förbättra barnens psykiska och fysiska hälsa, sociala situation, livskvalitet samt placeringarnas stabilitet. På grund av olikheter mellan insatserna och studiernas vetenskapliga utformning går det inte att avgöra vilka insatser eller vilka delar av insatserna som är verksamma.”

Med andra ord så lyfter man fram behovet av ytterligare forskning på området då man ser att insatser är av betydelse men vi vet idag inte med någon säkerhet vilka insatser eller på vilket sätt dessa har betydelse.

Tre specifika insatser
Rapporten lyfter fram tre specifika insatser där det finns studier som visar på något säkrare kunskap om effekter.

  • ”Attachment and Biobehaviorial Catch-up”, en utbildning för familjehemsföräldrar som kan minska vissa psykiska symtom hos barnen.
  • Föräldradelen av programmet ”Incredible Years” kan minska barnens beteendeproblem och öka familjehemsföräldrarnas förmåga att klara föräldrarollen.
  •  ”Take Charge” är en specialpedagogisk insats till ungdomar som kan förbättra deras självbestämmande, utbildningsgång och möjligheter till arbetet.

Rapporten betonar att det inte behöver betyda att en insats är verkningslös bara för att det saknas underlag att bedöma effekten. I rapporten konstateras att insatser till familjehems­placerade barn och familjehems­föräldrar kan förbättra barnens psykiska och fysiska hälsa, sociala situation, livskvalitet samt placeringars stabilitet. Samtidigt ser man också att det är problematiskt att det saknas vetenskap om vilken typ av stöd som fungerar bäst – ingen av de cirka 30 olika insatser som används i landet har utvärderats i en svensk studie.

Ingen av de insatser som används i Sverige har utvärderats i en studie. I Sverige läggs tonvikten på att utreda familjers lämplighet och att utbilda dem. Att i Sverige erbjuda stödinsatser till barn eller familjehemsföräldrar under barnens placering är enligt rapporten mindre vanligt. Personer som har växt upp i familjehem, deras föräldrar och familjehemsföräldrar efterlyser enligt rapporten stöd till de placerade barnen och familjehemmen under placeringen.

Brist på studier

Det behövs forskning som undersöker effekten av insatser inom familjehemsvård.
Samtliga insatser som identifierats i litteraturöversikten bör rimligtvis kunna användas i Sverige men deras effekter behöver följas upp och utvärderas i en svensk kontext. De insatser som redan förekommer i Sverige behöver också utvärderas och undersökas vetenskapligt.
- Tjust Behandlingsfamiljer har ett omfattande stöd riktat både till familjehemmen och till den placerade unga. Vi handleder och utbildar våra familjehemsföräldrar i samspelsinterventioner och anknytningsbaserade förhållningssätt. Vi har också ett pågående forskningsprojekt för att kunna belysa effekter av vårt arbete och de insatser som riktas till familjehem och den unge, berättar Fredrik Lindwall, VD och föreståndare på Tjust Behandlingsfamiljer, och fortsätter:

Utifrån ovan tycker vi att det finns flera punkter som stärker vår tro på att det vi gör är i linje med god vård och behandling samt beprövad erfarenhet. Våra behandlingsresultat och låga sammanbrottsfrekvens pekar också på att de insatser vi tillsammans med er har möjlighet att göra har betydelse och gör skillnad för familjehemmen och de placerade unga.

/Fredrik Lindwall
VD/Föreståndare.

Om rapporten:
SBU – Insatser för bättre psykisk och fysisk hälsa hos familjehemsplacerade barn. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2017. SBU-rapport nr 265. ISBN 978-91-88437-07-5.

Tjust Behandlingsfamiljer presenterar preliminära forskningsresultat

Denna artikel är del 3 av 3 i nyhetsbrevsutgåvan 2017 - #5

bild_forskningSom vi tidigare rapporterat har Tjust Behandlingsfamiljer påbörjat ett forskningsprojekt om psykologiska effekter av behandlings i familjehem. Projektet och forskningen bedrivs av Anna-Karin Åkerman vid Tjust Behandlingsfamiljer, som vid Socionomdagarna i Stockholm nyligen presenterade ett antal preliminära forskningsresultat.

Anna-Karin Åkerman är leg. psykolog och psykoterapeut, handledare och doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet. Under Socionomdagarna den 18 oktober var hon inbjuden att hålla en föreläsning om Tjust Behandlingsfamiljers verksamhet och sin pågående forskning.
Forskningsprojektet har olika delar, och den första studien håller nu på att sammanställas. Den består av data som insamlats inom Tjust Behandlingsfamiljers verksamhet mellan åren 2008 till 2016. Studien är godkänd av etiknämnd.

Skattningar i ASEBA
Data består av att känslomässiga problem och beteendeproblem skattats med instrumentet Achenbach System of Empirically Based Assessment (ASEBA). ASEBA består av tre olika formulär – en föräldraskattning, en lärarskattning samt en självskattning som görs av den unge placerade. Anna-Karin har använt alla tre delarna, och skattningarna görs som en del av Tjust Behandlingsfamiljers rutin var sjätte månad i syfte att följa den unges utveckling och mående. Föräldraskattningarna görs av behandlingsföräldrar.

Självskattningar visar på signifikanta förbättringar
Statistiska beräkningar visar att efter 18 månader i behandling sjunker medelvärdena för totala problempoäng, d.v.s. att problemen minskar, men skillnaden är inte signifikant när det gäller föräldraskattningar eller lärarskattningar. Däremot visar självskattningarna av de unga placerade själva en stor signifikant förbättring. Efter 24 månader i behandling är resultaten liknande, och självskattningarna av hur de unga upplever sina problem visar att de är klart signifikant förbättrade.

Störst effekt ses i behandling av känslomässiga problem
I behandlingsforskning anses det idag också viktigt att beräkna hur stor effekt behandlingen har, en fråga som egentligen inte beräkningar av signifikans besvarar. Beräkning av effektstorleken visar att efter 18 månader är effekten måttlig men efter 24 månaders behandling måttlig till stor. Störst effekt har behandlingen på känslomässiga problem, där effekten är stor, men det finns också en effekt på beteendeproblemen.

Fler frågor väcks
ASEBA är ett instrument som avser mäta barnpsykiatriska symptom genom skattningar. Eftersom den grupp barn och unga vi arbetar med inom Tjust Behandlingsfamiljer är heterogen med problem av vitt skilda slag, även sådana som kanske inte bäst beskrivs i psykiatriska termer, fångar kanske inte ASEBA vidden av deras problem men resultaten är intressanta och föranleder fler frågor att gå vidare med.

Anna-Karin Åkerman
Leg.psykolog, leg.psykoterapeut, handledare
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universite
t