Utifrån barnets eller ungdomens behov formas ett fungerande liv där nya möjligheter växer fram.
Samspel och relationer
Barnets förmåga till relationer, samspel och anknytningar har en central roll i behandlingen.
Behandlingsfamiljen
Behandlingsfamiljen är basen och står för kontinuitet och trygghet i vardagen.
Trygg vardag
Ett tryggt vardagsliv, med stabila och nära relationer i behandlingsfamiljens egen hemmiljö
När barnet trivs i sitt sammanhang…
…blir världen begriplig, hanterbar och meningsfull.
Att bo och få omsorg hos Tjust behandlingsfamiljer är att leva ett tryggt vardagsliv, med stabila och nära relationer i behandlingsfamiljens egen hemmiljö. Familjen utgör basen i vardagen. För professionell vård, vägledning och stöttning finns ett arbetslag bestående av psykologer/psykoterapeuter, socialpedagoger, socionomer och läkare. Alla finns i behandlingsfamiljens närhet. Utifrån barnets eller ungdomens behov formas ett fungerande liv där nya möjligheter växer fram. Det kan finnas behov av att få stöd i skolgången liksom hjälp med att utveckla intressen som ger glädje och bygger självförtroende. Ett annat behov kan vara att gå i psykoterapi.
Denna artikel är del 3 av 3 i nyhetsbrevsutgåvan 2019 - #5
Den 2 oktober samlades behandlingsfamiljerna i Vimmerby och Västerviks på Astrid Lindgrens Värld för en gemensam föreläsning. Temat för dagens föreläsning var Våld i Nära relationer (VNR).
Dagens föreläsare var behandlingssamordnare Robert Eriksson som kommer närmast från Socialtjänsten i Västervik, där han de senaste åren har arbetat med just dessa frågor. Han har haft grupper och enskilda samtal med förövare, utsatta och barn som har upplevt och/eller bevittnat våld. Just nu handleder han även Oskarshamn och Vimmerbys kommun i VNR-frågor.
Psykiskt våld har störst påverkan
Föreläsningen inledes med att föreläsaren pratade om vad våld är och vilka typer av våld som finns. Det är inte, som de flesta tror, det fysiska våldet som dominerar i de familjer han har träffat på. Det finns så mycket mer och det är framförallt det psykiska våldet som oftast har den största påverkan på hur det går för barnen när de växer upp. Att leva under ständigt hot att något ska inträffa. Att ha en inre beredskap, som oftast inte går att ta på, utan den finns där som ett osynligt täcke över en.
Frys, Fly eller Fäkta
Robert tog även upp vad det innebär att leva under denna stress och hur människor påverkas. Han pratade om det limbiska systemet som inte får komma ner i normalläge, utan är på helspänn hela tiden. Det limbiska systemet reglerar bland annat olika stämningslägen och social anpassningsförmåga. Vi människor har ju överlevt på grund av hur vårt försvar fungerar. Vi har de tre ”F:en” som står för ”Frys, Fly eller Fäkta”. Möter man en fara agerar man enligt någon av de tre F:en och när faran är över, kan man andas ut. De som lever under ständig stress från våld, kommer aldrig ner i denna avkoppling, de kan inte ta igen sig, utan stressen finns där hela tiden. Den gör sig hela tiden påmind och det gör även att vissa system stänger av. Stressen kan göra att vi börjar tappa minnet, sover sämre och känner att man inte hinner med det man vill i vardagen. Robert pratade även om personer som berättat om att de sökt hjälp på vårdcentraler, men inte tordas nämna hur det är hemma.
Att växa upp i en otrygg miljö
Robert berörde hur det är att växa upp i denna miljö. Där belyste han anknytningsteorin och dess fyra anknytningsmönster och förklarade utifrån våldet vad dessa fyra mönster gör med framförallt barn. Hur barn snabbt anpassar sig och läser av situationer. Detta är, som nämnts tidigare, en otroligt stressig miljö för ett barn att vara i. Att kunna läsa av ansiktsuttryck, stämningar m.m. och hur detta till slut sätts ur spel på grund av att orken inte finns där.
Barnen blir symptombärare
Efter de dryga tio åren som Robert har arbetat inom socialtjänsten och innan dess i skolans värld, så har han sett att man allt som oftast bara tittar på barnet. Vi ser inte till helheten, utan det är barnet som har problem. Robert vill poängtera att barnen kanske är en symtombärare över hur det är i familjen. Allt som oftast, så kopplas BUP in och sätter in medicin. Då löser vi ett socialt problem på kemisk väg. Sedan är det så att en del barn inte skulle klara sig utan sin medicin, men det kanske även måste till förändringar i förhållningsättet hemma. Annars kan det bli helt fel väg att gå. Kraftig stress orsakar PTSD och med de åren som Robert har arbetat med våld, så har han använt traumabehandling i arbetet med våldsutsatta med goda resultat.
Denna artikel är del 2 av 3 i nyhetsbrevsutgåvan 2019 - #5
I en svensk studie undersöktes graden av samstämmighet mellan barns och vuxnas rapporter om huruvida barnet varit med om potentiellt traumatiserande händelser. Resultaten visade att samstämmigheten mellan barn och föräldrar var generellt låg.
En hel del av de barn och unga som placeras inom Tjust Behandlingsfamiljer har utöver omsorgssvikt varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Ofta har barnen en historia av många förändringar och avbrott i relationer, kanske både beroende på föräldrarnas bristande förmåga att ta hand om dem men också på grund av omplaceringar i olika familjehem. En konsekvens kan bli att ingen vuxen riktigt ”bär” barnets historia, varför vi inte riktigt vet vad barnen har varit med om när de kommer till oss på Tjust Behandlingsfamiljer.
I en svensk studie undersöktes graden av samstämmighet mellan barns och vuxnas rapporter om huruvida barnet varit med om potentiellt traumatiserande händelser (Tingskull et al., 2013). Hela 1723 barn och deras föräldrar (875 mammor och 601 pappor) fick besvara ett frågeformulär, Life Incidence of Traumatic Events (LITE), med frågor om barnet upplevt traumatiserande händelser.
Låg samstämmighet mellan barn och förälder
Resultaten visade att samstämmigheten mellan barn och föräldrar var generellt låg. Mellan föräldrarna var samstämmigheten något högre men måttlig. Barnen och ungdomarna rapporterade fler händelser än vad föräldrarna gjorde. Svaren analyserades också utifrån om händelsen varit interpersonell eller icke interpersonell. Andra och tidigare studier har visat att interpersonella trauman ofta får värre konsekvenser för den som varit utsatt. Resultaten i denna studie visade att samstämmigheten mellan barn och föräldrar var ännu lägre när det gällde interpersonella trauman.
Viktiga slutsatser
Författarna pekar ut några viktiga slutsatser riktade till de som arbetar praktiskt med barn som kan ha varit med om traumatiska händelser:
Tänk på att barn och unga är beroende av vuxna för att få hjälp och emotionellt stöd om de blivit traumatiserade. Därför är det viktigt att vuxna är lyhörda för barn och ungas signaler om att de varit med om något svårt. Om vuxna runt barnet missar signaler eller förminskar det barn eller unga berättar så är det osannolikt att barnet eller den unge får rätt hjälp.
Resultaten visar också på vikten av att inhämta information direkt från de unga själva.
Jag tycker att resultaten från denna studie är värda eftertanke. I denna studie var det ”vanliga” barn och deras föräldrar eller stadigvarande omsorgspersoner som rapporterade vad barnet eller den unge varit med om. Trots det var samstämmigheten inte särskilt hög, och barnen rapporterade fler och allvarligare händelser än vad föräldrarna gör. Vi som möter barn och unga som har varit med om trauman av olika slag behöver fråga barnen och de unga själva om de varit med om svåra händelser och vara lyhörda för svaren vi får. Om den unge har en otrygg anknytning är det inte säkert att svaret blir så tydligt eller direkt.
Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid IBL, Linköpings universitet
Referens
Tingskull, S. et al. (2013). Parent and Child Agreement on Experience of Potential Traumatic Events. Child Abuse Review.
