Affektskolan

Denna artikel är del 3 av 3 i nyhetsbrevsutgåvan 2016 - #1

cover-faceVår legitimerade psykolog Rikard Kvist utbildar sig för tillfället vidare i det psykopedagogiska utbildningsprogrammet Affektskolan. Förutom kunskapen är syftet att undersöka om, och i så fall på vilket sätt, Affektskolans sätt att närma sig kunskap om sig själv och sina inre skeenden kan vara något som Tjust Behandlingsfamiljer kan göra till del av sin verktygslåda att hjälpa de barn och ungdomar som kommer till oss i vår verksamhet.

Affektskolan har utvecklats av professorerna Bengt-Åke och Kerstin Armelius vid Umeå universitet och är i första hand ett pedagogiskt program där deltagaren får lära sig om och sedan utforska sina affekter i grupp med andra. Syftet är att lära sig om sina affekter, hur de ser ut, känns och kan förstås. Den affektteori som programmet bygger på är den som Silvan Tomkins formulerat. Programmet har använts i runt tjugo år inom en rad olika områden som missbruksvård, ätstörningsverksamhet och öppenpsykiatri.

Vad är en affekt?

En affekt är lite slarvigt uttryckt en biologiskt förprogrammerad känsla. Det finns nio stycken och alla människor har alla med sig från födseln. Man vet att det är så för också spädbarn, som inte kan ha någon egentlig miljömässig erfarenhet att bygga sina känslouttryck på ännu, också visar affekter på samma sätt som vuxna. Affekter är förlåtande i just att alla människor har dem, reagerar på dem och visar dem på samma sätt världen över. På detta sätt blir det en automatisk gemensam nämnare i affektskolegruppen. Exempel på dessa nio affekter är skam, rädsla, glädje och nyfikenhet. När en affekt aktiveras på en tillräckligt hög nivå i oss går ett reaktionsprogram på den igång i kroppen som är distinkt för varje affekt. Nog är det många som känner igen sig i att de kan bli röda om kinderna när de skäms t.ex. En fiffig del med affekter är att de ”smittar”, så när någon som exempel är mycket rädd eller glad så har det en tendens att väcka samma känslor i oss. På detta sätt blir det pedagogiskt att utforska affekterna i grupp, för om det är någon affekt du kanske tycker du har svårare att känna finns det sannolikt någon annan i gruppen som har lättare att komma i kontakt med den. Du kan då åka ”snålskjuts” på den andres upplevelse och på det sättet lättare få kontakt med din egen.