Barndom, trauma och hjärnans utveckling

Denna artikel är del 3 av 4 i nyhetsbrevsutgåvan 2021 - #2

Trauma under barndomen är den största påverkningsbara riskfaktorn för framtida psykiska besvär. Detta och mycket annat kopplat till barndom, trauma och hjärnans utveckling, presenterades under professor Eamon McCrorys spännande föreläsning. 

I dessa pandemitider, när det är omöjligt att ha utbildningar och konferenser på vanligt sätt, har det blivit vanligare med arrangemang via webben. En organisation som erbjuder intressanta och högkvalitativa föreläsningar och utbildningar över webben är Anna Freud National Centre for Children and Families (https://www.annafreud.org/). 

Trauma är individuellt

Professor Eamon McCrory höll under onsdagskvällen den 10 mars en mycket spännande föreläsning på temat ”Childhood trauma and the brain – what have we learnt from neuroscience?”. Inledningsvis påminde McCrory om att vad som blir traumatiskt för ett barn är individuellt, dvs. vi har olika genetiska förutsättningar som gör att det som blir traumatiserande för en individ, inte blir det för en annan. Genom forskning vet vi nu att trauma under barndomen är den största påverkningsbara riskfaktorn för framtida psykiska problem. Detta gör att vi behöver skifta fokus till att arbeta preventivt för att minska trauman i barndomen. Som trauma räknas i det här sammanhanget även försummelse. 

Försummelse förändrar hjärnan 

Att växa upp i försummelse har i ett antal studier kunnat associeras med förändrad neurokognitiv funktion i förhållande till en rad olika hjärnsystem: hjärnans belöningssystem, hantering av hot, minnesprocessande och känsloreglering. Ett exempel är att forskning har visat på förändringar i samma delar av hjärnan (amygdala) hos barn som upplevt våld i hemmet, som hos soldater före och efter strid. Dessa förändringar ligger sedan som en latent sårbarhet, och har bland annat kunnat kopplas till depression och ångestproblematik senare i livet. 

McCrory poängterade också att den sårbarhet som uppstår efter försummelse inte bara finns i barnet, så att säga, – den uppstår och upprepas över tid i den ”sociala ekologi” som ett barn växer upp i genom en transaktionell process. Barnet finns i en familj som finns i ett samhälle och mellan dessa nivåer sker hela tiden en påverkan. 

Anna-Karin Åkerman

Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi 
Doktorand i klinisk psykologi, Linköpings universitet