När de något lättare restriktionerna kom innan sommaren, förvandlades ett planerat digitalt personalmöte på enheten i Västervik till en träff med distans och fika i trädgården.
Informationen på mötet kändes som det sekundära när personalen äntligen kunde ses i stor grupp tillsammans. Ett uppdämt behov av att mötas och dela tillsammans med kollegor kunde äntligen och till viss del tillgodoses.
En tom trädgård blev under någon timma eller två till ”kackel i hönsgården” med sol och värme. Sådan värme att man fick söka sig till skuggan.
Nu önskar vi att detta var början på slutet av ett långt pandemiår och hoppas att vi kommer att kunna fortsätta ses framöver i olika personalsammanhang på liknande vis framöver. Naturligtvis friska och krya, med eftertanke, handsprit och fysisk distans.
Personalen Västervik