Mind-mindedness är ett begrepp som ligger nära mentaliseringsbegreppet; nära den aspekt av mentaliseringsförmågan som rör föräldrars förmåga att reflektera över sitt samspel med barnet. Mind-mindedness rör förälderns mottaglighet för sitt barns mentala och känslomässiga tillstånd.
En hög nivå av mind-mindedness kännetecknas av lyhördhet och förmåga att tolka barnets beteende från barnets eget perspektiv. I kontrast till detta tenderar föräldrar med lägre grad av mind-mindedness antingen misstolka barnets intention eller misslyckas med att svara barnet empatiskt, utan i stället ignorera eller reta barnet.
Fosterföräldrar och adoptivföräldrar som tenderar att beskriva och förstå sina barn utifrån vad som har hänt barnet tidigt i livet, t ex svåra upplevelser före placeringen och barnets relation till de biologiska föräldrarna, har visat sig ha en lägre grad av mind-mindedness (Fishburn et al., 2017). Hur kan man förstå det? Jo, troligen för att det flyttar fokus från vad som faktiskt pågår här-och-nu i relation mellan foster/adoptivförälder och barn. Då missar man en möjlighet att intressera sig för vad barnet känner, tänker och vill just nu. Det är ju också så att alla barn går igenom svåra och utmanande perioder, och allt sådant är inte per automatik påverkat av barnets tidiga upplevelser.
En lärdom att dra är hur viktigt det är att både våga reflektera över sig själv som förälder, vad jag känner och tänker och vill, men också vara nyfiken på vad barnet faktiskt känner, tänker och vill, här och nu.
Anna-Karin Åkerman
leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet
Referenser
Fishburn, S. et al. (2017). Mind-mindedness in Parents of Looked-After Children. Developmental Psychology, vol. 53(10), 1954-1965.
Möller, C. (2018), Mentalizing. Competence and process. Avhandling. Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande, Linköpings universitet.