Inom Tjust Behandlingsfamiljer utbildas all personal, oavsett profession, i Vägledande Samspel nivå 1 och nivå 2. Utbildning i Vägledande Samspel är en av verksamhetens hörnstenar, syftet är att alla personalgrupper skall ha en gemensam utbildningsbas vilket skapar en förenad syn på samspel med barn och bidrar till en teoretisk bas samtidigt som utbildningen belyser vikten av att fånga barns behov, uttryck och önskan om samspel.

Vid kontoret i Vimmerby har utbildningen utförts under ca två år (ett år/nivå). Kursdeltagare har varit behandlingsfamiljer, behandlingssamordnare, psykologer och platschefer i samma utbildningsgrupp. Moment i utbildningen har varit allt från teoretiska litteraturstudier, flertalet samspelsövningar och videofilmningar med kursdeltagarna i samspel med barn. Som en röd tråd ligger gruppens reflektioner i att uppmärksamma barns behov och uttryck samt att stärka den vuxnas psykosociala komptens att fungera i samspel med barn.

 Skapa och upprätthålla goda relationer

Vägledande Samspel utvecklades i Norge omkring 1985 av Karsten Hundeide och Henning Rue. Det är ett riktat program i syfte att skapa och upprätthålla goda relationer mellan omsorgsgivare och barn. Programmet är grundad i FNs barnkonvention och har sina teoretiska rötter i anknytningsteorin (Bowlby, Ainsworth m.fl), modern utvecklingspsykologi (Stern, Trewarten m.fl) och förmedlad inlärning (Vygoskij m.fl). Det är mycket glädjande att ännu del av personalgruppen nu har genomgått denna gemensamma utbildning för att öka lyhördheten i samspel och för att medvetandegöra kraften och de växande möjligheterna som ett gott samspel utgör. Under hösten 2016 kommer en ny utbildning (nivå 1) att starta för den personal som anställts under föregående år.

Den 12 april arrangerade Tjust Behandlingsfamiljer två föreläsningar kring relationellt förhållningssätt. Vår psykolog Rikard Kvist gav en kortare grundläggande föreläsning om ämnet för dagen och informerade om implementeringen av mentalisering i Tjust Behandlingsfamiljers verksamhet. Dagens huvudtalare professor Rolf Holmqvist vid Linköpings Universitet gav en vidare fördjupad föreläsning kring relationellt förhållningssätt, med vissa nedslag i framförallt anknytnings- och affektteori.

Rikards inledande föreläsning gav en grundläggande bild av vad mentalisering är för något. I grunden handlar mentalisering om förmågan att sätta sig in i olika perspektiv vid förståelsen av det egna och andras inre, dvs förmågan att sätta sig in i och förstå sig själv och andra ifrån flera perspektiv. ”Att se sig själv utifrån och andra inifrån”.

Mentalisering i arbetet

Mentalisering är en integrerad del i Tjust Behandlingsfamiljers arbets- och förhållningssätt sedan 2012, då vi såg de stora möjligheter som mentalisering ger för att öka förståelsen för de svåra processer som väcks i arbetet med barnen och ungdomarna i vården. Exempelvis så utbildas all personal i mentaliseringsteori, och alla möten avslutas med en ”mentaliseringsrunda”, där alla deltagare ges utrymme att uttrycka sina upplevelser av mötet för att öka förståelsen för varandra och de processer som försiggår i rummet. Rikards föreläsning innehöll många belysande exempel på god och mindre god mentaliseringsförmåga, inte minst med hjälp av de kortfilmer som Tjust Behandlingsfamiljers egen personal spelat in i utbildningssyfte.

Fokus på relationellt förhållningssätt

Rolf Holmqvist gav en djuplodande föreläsning där han bland annat ytterligare klargjorde en del av de begreppsliga svårigheterna kring mentalisering. Han gick också igenom andra grundblock i förståelsen för ett relationellt förhållningssätt som anknytnings- och affektteori. Fokus för Rolfs föreläsning var dock det relationella förhållningssättet, som i korthet innebär att fokus läggs på vad som händer i mötet mellan personer, inte personerna var för sig. Som exempel är det svårt att säga att en person inte mentaliserar i mötet med en annan, utan kanske hellre att de inte mentaliserar med varandra. Rolf väver ihop alla dessa teorier och visade hur de samverkar med varandra, hur man måste vara medveten om hela denna komplicerade väv för att förstå mellanmänsklig interaktion. Han visade som exempel på anknytningsteori ”Still-face”-filmen, där ett litet barn interagerar med sin moder som sedan instrueras att inte ge något gensvar på barnets signaler. Det blir både tydligt och hur fort det går för barnet att tappa sig och bli väldigt stressat av detta icke-bemötande som modern sedan kan lugna barnet i genom att åter ge gensvar.

Exempel på scen

Rolf berättade många fiktiva historier som illustrerande exempel på hur komplicerad mellanmänsklig interaktion är, där åhörarna utmanas att mentalisera med personerna i berättelserna för att försöka förstå dem. Höjdpunkten under Rolfs föreläsning var nog dock när han bjöd upp en frivillig från publiken på scen för att visa upp ett, förvisso fiktivt, men dock exempel på ett relationellt förhållningssätt där den frivillige hittade på en persona som Rolf agerade terapeuten mot.

Programmet The Family Minds (FM) är ett psykoedukativt och interaktivt program som bygger på mentaliseringsbaserad familjeterapi, framtaget för att ge stöd till familjehem. Genomförda studier om FM kan utveckla familjehemsföräldrars reflekterande förmåga, alltså deras verbala mentaliseringsförmåga, visar på resultat att förmågan förbättrats efter utbildningen.

Tjust Behandlingsfamiljer har allt sedan starten för drygt 10 år sedan utbildat all personal i ICDP, Vägledande samspel. Utbildningen sker i grupp och innehåller undervisning, gruppövningar och hemläxor som varvas. Flera av övningarna syftar till att väcka känslor på ett både lekfullt och personligt sätt, med syftet att öka lyhördhet och samspelsförmåga. Detta är väldigt snarlikt innehållet i utbildningar som syftar till att öka mentaliseringsförmågan tycker vi, men för 10 år sedan var inte mentaliseringsbegreppet etablerat.

Risk för sammanbrott

Det är välkänt att familjehemsplacerade barn och ungdomar löper större risk att utveckla komplexa och svåra känslomässiga och beteendemässiga problem. Många familjehemsföräldrar kämpar för att förstå det placerade barnet och kämpar för att få hjälp. Problemen kan allt för ofta leda till slitningar som leder till sammanbrott i placeringen, och barnet eller den unge har då fått vara med om ännu en uppslitande separation. Barnet har fått ännu en erfarenhet av att relationer inte håller, att vuxna inte orkar med en, och lämnas kanske ännu mer sårbar än tidigare.

The Family Minds

För att ge stöd till familjehem har programmet The Family Minds (FM) utvecklats. Det är ett psykoedukativt och interaktivt program som bygger på mentaliseringsbaserad familjeterapi och innehåller föreläsningar, gruppövningar och hemläxor. Omfattningen är inte så stor, endast nio timmar. Forskarna Anne-Sophie Bammens och Tina Adkins vid Anna Freud Centre i London samt Julia Badger vid Oxford university studerade om FM kunde utveckla familjehemsföräldrars reflekterande förmåga, alltså deras verbala mentaliseringsförmåga. En grupp föräldrar erhöll FM och en kontrollgrupp erhöll föreläsningar om trauma och anknytning. Det visade sig att den grupp som fått FM, som alltså tränat sin reflekterande förmåga och fått lära sig mer om mentalisering, till skillnad från den andra gruppen, hade förbättrat sin reflekterande förmåga. Skillnaden mellan gruppernas reflekterande förmåga gick inte att förklara på något annat sätt. Givetvis behöver fler studier göras för att man säkert ska kunna påstå att den här typen av utbildningar gör skillnad för placerade barn, men resultatet är upplyftande!

Utbildning för våra behandlingsfamiljer

Tjust Behandlingsfamiljer har börjat hålla psykoedukation i grupp om mentalisering för våra behandlingsfamiljer. Utbildningstillfällena innehåller också olika övningar och möjligheter till diskussion. Det verkar som om det kommer mer och mer stöd i forskningen för att mentalisering och reflekterande förmåga verkligen är något centralt och verksamt för att hjälpa barn och unga inom familjehemsvård.

Referens: Bammens, A-S, Adkins, T. & Badger, J. (2015) Psycho-educational intervention increases reflective functioning in foster and adoptive parents. Adopting &fostering. Vol.39(1), 38-50.

Den 26-27 maj gick Nordisk Mentaliseringskonferens av stapeln, den tredje sedan starten 2012 och denna gång förlagd till Stockholm. Förutom flera internationellt kända föreläsare stod även Tjust Behandlingsfamiljer för en uppskattad föreläsning.

Visionen för konferensen var att skapa en dynamisk mötesplats med ett både angeläget och mångfasetterat program. Temat var mentalisering och mentaliseringsbaserad behandling och hur vi tänker och ibland teoretiserar kring detta. Innehållet var anpassat till utmaningarna i det dagliga yrkeslivet, men med möjlighet att lyfta frågorna till mer generell nivå. Mötena var läromöten, där vi ibland skulle lära av varandra i t.ex. en klinisk mötesplats, ibland av en föreläsare, som gick in i diskussion med åhörarna kring sitt föredrag för att därigenom skapa en positivt undersökande atmosfär. För oss på Tjust Behandlingsfamiljer kändes det då helt naturligt och rätt att deltaga i detta.

Kända föreläsare

Flera internationella föreläsare var på plats, så som Anthony Bateman, professor och psykoterapeut vid Anna Freud Center i London och som är en av grundarna av MBT, Trudie Rossouw, barn- och ungdomspsykiatriker i London, Morten Kjölbye, chefsläkare i Nordjylland och klinisk lektor i psykiatri i Aalborg, Bente Sommerfeldt, klinisk psykologspecialist vid Institutt för mentalisering och som tillsammans med Finn Skåderud gett ut ”Miljöterapiboken. Mentalisering och holdning och handling”, samt Finn Skåderud, psykiatriker, författare och professor vid Universitetet i Oslo.

Föreläsning av Tjust Behandlingsfamiljer

Ett flertal av Tjust Behandlingsfamiljers medarbetare deltog i konferensen, varav två föreläste om implementering och praktik av MBT i arbetet med familjehemsplacerade ungdomar. Det var psykolog Rikard Kvist samt psykolog/psykoterapeut Charlotte Lindwall. Syftet med föreläsningen var att ge en bild av hur det kan gå till när ett teoretiskt förhållningssätt som mentaliseringsteorin förs in i en komplicerad kontext som den inom Tjust Behandlingsfamiljer. Föreläsningen försökte svara på frågor som: hur gjorde vi, varför gjorde vi som vi gjorde, vad lärde vi oss och vilka frågor brottas vi fortfarande med?

Inspirerande

Vi ville också försöka ge en bild av hur det är att arbeta med ungdomar i grupp, vilka fallgropar finns det och vilka möjligheter? Med föreläsningen ville vi försöka inspirera genom att konkret berätta om vår praktik när det gäller MBT i grupp för familjehemsplacerade ungdomar där ambitionen var att förmedla de dilemman som det innebär att arbeta med ungdomar, men också sprida vidare den energi som det ger oss terapeuter av att träffa den här gruppen! Förhoppningen var att väcka tankar och frågor runt temat som hjälper oss alla att koppla praktik med teori, att hjälpas åt att mentalisera. Trots att vi hade vårt föreläsningspass på fredagseftermiddagen så var det många intresserade som dök upp. Upplevelsen var att vi kunde förmedla våra goda erfarenheter av implementeringsprocessen och av att praktisera MBT både när det gäller behandling av våra unga men också som ett medvetet förhållningssätt i verksamheten, på ett lättillgängligt och förhoppningsvis inspirerande sätt.