Utbildning i Vägledande samspel/ICDP ges till alla inom Tjust Behandlingsfamiljers verksamhet. Just nu träffas närmare tjugo anställda i Västervik regelbundet. I början av november höll en av våra psykologer en föreläsning om anknytning riktad till denna grupp. Föreläsningen följer här i förkortad form.

Att anknytning kommer till mellan nyfödd och vuxen är kopplat till ren och skär överlevnad vilket innebär att det är starka krafter som är inblandade. Livsviktiga frågor står på spel. Dör barnen ut dör hela släktet ut. Barnen är framtiden.

Anknytning grundpelare

Beklagligt anses det vara att dö som den siste i sin ätt/släkt. Betänk då att dö som den siste i sin art? För att detta inte ska ske har vi en mängd biologiska medfödda fenomen som borgar för att avkomman lever vidare. Den viktigaste grundpelaren i detta är anknytning. Anknytning är ett nödvändigt band mellan barnet och den vuxne. Ett band som skapas och utvecklas i ett ömsesidigt utbyte. Barnets anknytningssystem appellerar redan vid födseln till den vuxnes omsorgssystem. Via barnets instinktiva och förprogrammerade beteenden väcks intresse hos den äldre vilket tillförsäkrar barnet att dess basala behov blir bemötta. Föda. Värme. Skugga. Vätska. Skydd. Den äldre ser i den yngre en bärare av artens gener efter att man själv är borta. Avkomman är länken vidare. Genernas inneboende överlevnadskraft är superstark i sitt uppdrag att hindra vårt släkte från att dö ut.

Inverkan på den fortsatta utvecklingen

Har man inte vid födseln fångats upp av en vuxen med omsorgssystemet påslaget är det således i sig något som strider mot naturen. Barn ska inte lämnas ensamma under sin första levnadstid. Att inte i tillräcklig utsträckning blivit sedd och förstådd i sina instinktiva signaler inverkar mycket negativt på fortsatt utveckling. Att växa upp med en mer eller mindre medveten känsla av att vara övergiven är starkt kopplat till skam, skammen att ingen vill ha en. Upplevelsen av att vara ensam/utanför/annorlunda/omöjlig är så svår att erkänna/visa att barnet i lite högre ålder ofta jobbar mycket på att få andra att tro att man är värd något. Man behöver ju få tro och visa att man är OK, t o m super-OK, så att man får vara med. För att vara riktigt säker i detta skriande behov går det således inte sällan till överdrift. Den ensammaste tar i och försöker få andra att tro att man är bättre än genomsnittet, ja, kanske till och med världsbäst? Då måste man ju bli tagen på allvar och få vara med?

Den känslomässiga utvecklingen går att förbättra

Barn som kommer till oss på Tjust Behandlingsfamiljer är otryggt anknutna, vi upplever att de inte åldersmässigt motsvarar det vi förväntar oss av känslighet och reflektionsförmåga. Barnet kan t.o.m upplevas som kallt, oempatiskt eller opålitligt. Men dessa beteenden/uttryck har barnen i regel ingen koll på alls och heller ingen möjlighet att reglera och förändra, det kan bara ske i samspel med någon som är tryggare. För att ”säkert” veta vem man är behöver man andra som guidar en genom sina reaktioner på vem man är, hur man är och vad man gör.

Det är först när någon annan speglar oss som vi får mer hum om vilka vi är: hur har ”andra” sett på mig? Har de tittat på mig med snälla ögon? Har de varit nyfikna på mig? Har de bekräftat allt som är jag? Har jag fått vara med?

Sån tur är hjärnan präglad av plasticitet och den känslomässiga utvecklingen går alltid att förbättra! De barn som kommer till oss har få eller inga erfarenheter av att vuxna har gått att lita på, att de stått kvar och inte bidragit till ytterligare upplevelser av svek. Barnen vet ibland knappt vad man ”ska ha” en vuxen till. Så ofta är vår första uppgift att hjälpa dessa barn att våga lita på en vuxen och lämna över ansvar till någon som är större, starkare och tryggare, någon som genuint upplevs vara intresserade av att hålla en vid liv.

Som ett led i vår implementering av Mentaliseringsbaserad Terapi, MBT, har våra Behandlingsfamiljer gått en introduktion i den psyko-edukativa delen av MBT. Jönköpingskontoret har utbildat sin kontorspersonal i MBT under uppstartsåren och planerar nu för att starta en MBT-grupp för ungdomar. För oss på Tjust Behandlingsfamiljer är det viktigt att vi skapar en förståelse för våra behandlingsprocesser i alla led och därför har våra familjer fått en grund i Mentaliseringsbaserat arbete.

Film och rollspel som hjälpmedel


Vid våra utbildningstillfällen har vi utgått från anknytningsteori för att skapa förståelse för barns sätt att utveckla mentaliseringsförmågan. Vi har använt filmen ”Insidan ut” för att tydliggöra exempel på mentaliseringsförmåga och genom rollspel visat hur olika situationer kan förstås utifrån ett mentaliseringsperspektiv. Våra familjer har också fått prova på att rollspela och bli bemötta med ett mentaliserande förhållningssätt. Delar av denna utbildning kommer vi även att ge till de ungdomar som blir aktuella för en MBT-inriktad gruppterapi, och då är det väsentligt att alla i behandlingsteamen har en grundkunskap om vad ett mentaliserande förhållningssätt innebär.

I december 2016 arrangerade Anna Freud center i London en konferens med titeln ”Child maltreatment: New frontiers in research & practice”. Programmet var fullspäckat med intressanta föreläsare och det blev en mycket innehållsrik och givande dag.

Flera olika perspektiv lyftes fram såsom de senaste forskningsrönen om hur omsorgssvikt påverkar barn neurologiskt. Andra ämnen som togs upp var hur tidig omsorgssvikt påverkar barns förmåga till reglering av känslor och mentaliseringsförmåga, hur vi kan arbeta med omsorgssvikt och trauma med interpersonell psykoterapi och hur vi som professionella kan arbeta för att kunna hjälpa de som inte vill ha hjälp.

Ungdomar berörde

En intressant och berörande punkt i programmet var att ett par ungdomar som själva varit placerade i familjehem deltog i en panel och gav sin bild av vad som varit svårast med att vara placerad men också vad som varit viktigt och hjälpsamt för dem. Det var modigt av dem att både medverka i en kort film som visades, men också att under konferensen sitta i en panel på scenen och svara på frågor. Ungdomarna var eniga om att det jobbigaste för dem varit att få kommentarer eller frågor från omgivningen i stil med: ”Vad är det för fel på din familj eftersom du inte kan bo där?” Detta upplevdes, om jag förstod det rätt, som väldigt stigmatiserande.

Epistemisk tillit

Ett återkommande begrepp och tema under konferensen var epistemic trust, på svenska epistemisk tillit. Med begreppet åsyftas att ha kunskap om tillit med allt som det innebär och medför. Begreppet hänger ihop med anknytningsteori och med mentalisering, men handlar mer om social inlärning. En individ som har god epistemisk tillit kan använda sig av ”the epistemic super highway” som tillåter oss att lära av andra och av andras sociala erfarenheter.

Bristande epistemisk tillit vanligt

Många av de unga vi träffar och arbetar med inom Tjust Behandlingsfamiljer har tvärt om en väldigt bristande epistemisk tillit; alltså en så genomgripande misstro mot andra att det leder till att en inte vill lyssna på vuxnas råd, inte vill anpassa sig till sociala normer och inte vill ha hjälp från socialtjänsten därför att det saknar mening. Att trots allt försöka få kontakt med den unge och få den unge att börja lyssna på oss kräver förstås uthållighet men också att vi tillsammans fortsätter att mentalisera om den unge. Vi behöver både lyssna på vad den unge säger och på andra sätt kommunicerar, men också tillsammans reflektera över vad vi tänker och känner.

Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, Leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet