I slutet av 2017 gick flera av Tjust Behandlingsfamiljers personal en vidareutbildning i programmet Vägledande samspel/ICDP för barn och unga. Genomgången utbildning leder till en nordisk certifiering vilket krävs för att få verka som utbildare/handledare inom området.

Programmet Vägledande samspel/ICDP är ett hälsofrämjande program som uppmärksammar det positiva samspelets avgörande betydelse. Programmet är uppbyggt kring åtta samspelsteman fördelade på tre dialoger. Dessa teman baseras på forskning om samspelets möjligheter och den känslomässiga kommunikationens betydelse för barns utveckling. Det övergripande målet med utbildningen är att deltagarna ska inspireras till att utveckla och uppmärksamma det positiva samspelet mellan barn och vuxna, barn sinsemellan och mellan vuxna.

Om utbildningen

Utbildningen berörde frågor som litteraturbyte, nya moment i utbildningarna på Nivå 1 och 2 samt nya kunskapsområden inom bland annat neuroaffektiv teori. Frågor om demokrati och etik lyftes också fram med tanke på att programmet särskilt riktas till de barn och föräldrar som saknar en självklar plats och gemenskap i vårt samhälle.
Utbildningen omfattade två heldagar och ägde rum på Ersta konferens i Stockholm. Deltagarnas professioner representerades bland annat av sjuksköterskor, socionomer, psykologer och lärare.
Samtlig personal i Tjust Behandlingsfamiljer AB genomgår löpande fortbildning i programmet Vägledande samspel ICDP för barn och unga och nu finns totalt fyra utbildare/handledare inom verksamheten som även innehar nordisk certifiering i programmet.

I början av december 2017 arrangerades Mentalization-Based Treatment – 4Th International Conference, den fjärde internationella konferensen om mentaliseringsbaserad terapi (MBT) i London. Konferensen var uppdelad på två separata dagar, där den första dagen var inriktad på kliniska tillämpningar av MBT medan den andra dagen behandlade utveckling och forskning inom MBT. Båda dagarna bjöd på ett innehåll av mycket hög kvalitet med de främsta forskarna och klinikerna inom området som inbjudna föreläsare.

Särskilt roligt och intressant var att mycket av både klinisk tillämpning och utveckling inom området rör barn och unga, i synnerhet barn, unga och familjer med omsorgssvikt, och som därmed rör socialtjänstens avnämare i stor utsträckning.

Från att ha varit en behandlingsmodell som utvecklats för att hjälpa vuxna med svåra personlighetsstörningar har MBT utvecklats mot att i allt större utsträckning också hjälpa barn som far illa. Detta kanske är helt logiskt med tanke på vad mentalisering handlar om och med tanke på att vuxna som utvecklar svåra personlighetsstörningar också har varit barn en gång i tiden.

Mentalisering om föräldraskap

Helen Brasnett, Sheila Redfern och Minna Daum från Anna Freud National Centre hade en programpunkt om MBT med familjer. Olika behandlingsmodeller presenterades för familjer med pågående omsorgssvikt där omhändertagande av barnet är aktuellt, om arbete med familjehem och med adoptivföräldrar. Fokus för detta arbete ligger i stor utsträckning på att hjälpa föräldrar att mentalisera om sitt eget föräldraskap och om sig själva. En utmaning kan vara att vilja mentalisera om man själv har svåra känslor för det placerade barnet, eller för någon annan i teamet för den delen.

Intressant jämförelse

På programmet fanns också professor Svenja Taubner som berättade om sitt mångåriga behandlings- och utvecklingsprojekt med behandling av ungdomar med utagerande asocialt beteende. Vi fick se film från terapisessioner och ta del av behandlingsmodellen för denna svårhjälpta grupp. En intressant skillnad i att arbeta med denna grupp jämfört med personer med borderline personlighetsstörning, är att i arbete med borderline behöver terapeuten vara uppmärksam på när klientens ”säkring går”, alltså när det blir för starka affekter eller ångest – men med dessa ungdomar måste terapeuten ofta vara uppmärksam på när den egna ”säkringen går”. Alltså, vara uppmärksam på den egna ilskan som kan leda till en uppfostrande ton eller att försätta den unge i skam.

Generöst och positivt

Över huvud taget delade många av föreläsarna generöst med sig av filmer från både individualterapier och från gruppterapisessioner. Det upplevdes generöst också för att sessioner visades upp där terapeuten gjorde olika misstag eller interventioner som i alla fall genererade diskussion.

Jag tror att många av oss som hade privilegiet att delta i denna konferens reste hem med en skön, stärkande och positiv känsla av att vara en liten del av något mycket bra! Jag tror att vi som arbetar med MBT har framtiden för oss.

Höstterminen 2017 avslutades för Västervikskontoret med ett seminarium i Vägledande samspel för behandlingsföräldrar, behandlingssamordnare samt psykologer på högskolecentrum i Västervik. Det blev en känslosam och intressant dag med en inbjuden gäst.

Temat för detta tillfälle behandlade ”begreppen” Zonen för den närmaste utvecklingen och Gyllene Ögonblick med fokus på att vara placerad i familjehem på Tjust Behandlingsfamiljer, ur barnets perspektiv. Till seminariet hade en tidigare placerad ungdom bjudits in av sin behandlingsfamilj för att berätta sin historia. Med hjälp av frågor från sina tidigare behandlingsföräldrar och behandlingssamordnare gav han en målande beskrivning av hur han upplevt och uppfattat saker, vilka känslor som väckts i honom och hur han förstått saker och utvecklats genom årens gång. Han beskrev vilka fördelar han sett med att få finnas inom Tjust Behandlingsfamiljers organisation, men också vad han önskat annorlunda.

Engagerande

Ett avbrott i ungdomens berättande gjordes för att i mindre grupper reflektera kring olika frågor. Temat gav tydligt engagerade och drivande diskussioner med en vilja till att skapa ytterligare förståelse för hur vi är, hur vi bemöter och hur vi uppfattas. Åhörarpubliken berördes mycket av den historia och beskrivning som förmedlades till dem och gav perspektiv på det arbete de gör i sin vardag. De gavs möjlighet att ställa frågor och var nyfikna både på hur killen har det idag och hur han utvecklats men också hur de själva kan utvecklas i sin yrkesroll och som medmänniska med barn som har det svårt i sin närhet.

IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har godkänt Tjust Behandlingsfamiljers ansökan om att få bedriva konsulentstödd familjehemsvård och därmed givit det tillstånd som krävs.
– Ett glädjande besked även om det var väntat, berättar Fredrik Lindwall, VD på Tjust Behandlingsfamiljer.
Han ser samtidigt fram emot ytterligare tydlighet och att LVU-utredningens förslag kring den nya placeringsformen Behandlingsplacering i familj, ska bli verklighet.

Tillståndet rör ”enskild verksamhet enligt 7 kap. 1 paragrafen första stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, att bedriva verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och handledning till sådana hem som tar emot barn.”

Verksamheter som bedrivits före lagstiftningen om tillståndsplikt, som i Tjust Behandlingsfamiljers fall, har övergångsregler gjort gällande att verksamheter ska ansöka om tillstånd senast april 2018.

När nu Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om konsulentverksamheter är klart kan en ökning av tillståndsgivning förväntas.

Efterlängtat krav

Tjust Behandlingsfamiljer har länge velat se krav på tillstånd inom den konsulentstödda familjehemsvården, särskilt för de organisationer som arbetar med barn och ungdomar. Fredrik Lindwall förklarar:
–   Vi tror att det kommer bidra till en hög kvalité på arbetet, en trygghet och rättssäkerhet för de mest utsatta unga. Detta genom den tillsyn från IVO som följer med ett tillstånd. Det finns fortfarande mer att utveckla när det gäller tillståndsbiten för att få ett heltäckande regelverk som fullt ut tar hänsyn till det behov av tjänster som kommunerna kompletterar sitt eget utförande med.

Processen med IVO har varit smidig och inte stött på några hinder, vilket vi inte heller hade räknat med. Det känns ändå skönt att tillståndet är på plats och att en osäkerhet är borta. Det blir nu lättare att blicka framåt och fortsätta vår utveckling av arbetet och verksamheten.

Differentiering av begreppet viktigt och nödvändigt

Begreppet konsulentstödd familjehemsvård är ett väldigt brett begrepp som innehåller väldigt många olika nivåer av insatser och stöd till familjehem och den placerade. Det är viktigt att kunna differentiera begreppet då det svarar mot olika insatser och behov hos den placerade. Fredrik Lindwall utvecklar problematiken:
– Idag i vissa upphandlingar finns det en risk att man ”jämför äpplen och päron” eller att socialtjänsten vänder sig till en verksamhet som inte alls kan leverera det som man har behov av, både i form av för lite eller för mycket insatser. Nivån på insatserna återspeglas vanligen i priset och tjänsterna kan då bli för dyra i förhållande till behovet.

Ny placeringsform på förslag

Fredrik och hans kollegor på Tjust Behandlingsfamiljer ser fortfarande fram emot att riksdagen skall gå vidare med LVU-utredningens förslag kring en ny placeringsform – Behandlingsplacering i familj. Förslaget är inte borta, men kommer troligen inte heller att bli verklighet i närtid.
– Vi ser att det ytterligare hade bidragit till att skapa ett regelverk som väl stämmer med verkligheten och hjälpt till att tydliggöra det luddiga begreppet konsulentstödd familjehemsvård. Vi är dock glada att vi kommit en bit på väg med nuvarande tillståndskrav.