Tjust Behandlingsfamiljer välkomnar Konny Lindblom som ny utvecklingsledare i företaget. Tjänsten är nyinrättad och kommer ge oss ytterligare resurser att följa upp och utveckla vårt kvalitetsarbete, säger företagets VD Fredrik Lindwall. Konny kommer att verka mellan de olika kontoren och vara ett stöd för ledningsgrupp och de fyra platscheferna.

En medarbetare med mycket erfarenhet
Konny Lindblom är beteendevetare med en master i psykologi och har läst bland annat juridik samt folkhälsovetenskap. Han har bred erfarenhet av ledning och kvalitetsutveckling inom vård- och omsorgsarbete och flera års erfarenhet från socialtjänstens individ- och familjeomsorg samt från öppenvårdspsykiatrin. Konny har även erfarenhet från styrelsearbete från den privata vård- och omsorgsbranschen samt arbetat som VD för en privat vård- och omsorgsverksamhet.

Senast kommer Konny från en tjänst som affärsutvecklare för ett bolag som tar fram digitala journal- och kvalitetsledningssystem. Konny har också en bakgrund som utbildare och föreläsare i frågor som rör kvalitet och utveckling i vår bransch. Från sin tid som styrelseledamot i branschorganisationen Svenska Vård har han även varit sakkunnig i frågor som rör äldrevård och missbruksfrågor.

I dagarna blev det nyrenoverade barnpsykoterapirummet på Västervikskontoret invigt eller ja, färdigbyggt i vart fall får vi väl medge, det har varit svårt att bärga sig. I denna anda håller därför psykologerna i detta nu på att låta sina barnasinnen gå på högvarv i inredandet av rummet. Målet är att ge barnen som kommer att använda rummet så stora möjligheter som det bara går att genom lek, kommunicera och uttrycka sig. 

Lek som grundtanke i barnpsykoterapi
Det är ju just detta med leken som är grundtanken i barnpsykoterapi – att kommunikation sker genom leken snarare än orden. Ord använder vi först senare i livet som vårt huvudsakliga kommunikationsmedel. För min del drar jag gränsen för när en terapi inte längre är barnpsykoterapi just när barnen inte längre väljer leken som uttrycksmedel. Det brukar vara runt övergången till tonåren barnen en dag låter mig förstå att det där med en sandlåda eller bollekar inte längre riktigt passar sig. Då är det så och bara att anpassa sig även om psykologen i mig kanske tänker att ”min lille vän, jag tror nog du hade mått bra av att få vara barn och leka lite till”.  

Att möta barn på deras villkor
Jag gillar tanken på att möta dem jag är satt att hjälpa just där och på det sätt de är. Därför är möjligheten att kunna arbeta med barnpsykoterapi i ett rum avsett för detta så fantastisk och egentligen ganska självklar tycker jag. Föreställ dig själv att du mår dåligt och söker hjälp hos en psykolog. Psykologen visar dig in till ett rum med en sandlåda där ni leker tillsammans. Det må hända att det passar just dig, men oddsen är stora att det känns lite obekvämt som vuxen. Jag tänker att det nog måste kännas likadant för ett barn, vars naturliga uttryckssätt istället är genom lek. Tänk vad konstigt det skulle bli att bli satt i en stol där du måste sitta stilla i fyrtiofem minuter och prata med en, i mitt fall, gammal farbror. Vad gott att också barnens sätt får plats! 

Rikard Kvist
Leg. psykolog

Internationell forskning har gång på gång visat att placerade barn och unga har ett sämre liv som unga vuxna; sämre liv i bemärkelsen ökad risk för olika sociala och psykiatriska problem. I en svensk studie valde man att undersöka personer i medelåldern som varit placerade som unga, något som inte studerats i samma utsträckning som unga vuxna med erfarenhet av att ha varit placerade (Brännström et al., 2017). Registerdata från över 14.000 svenskar födda 1953 användes i en prospektiv studie (prospektiv = framåtblickande studie som studerar samband mellan riskfaktorer och en viss sjukdom eller tillstånd). Resultaten visade att det var dubbelt så hög risk för de som varit placerade än de som inte varit det, att tillhöra gruppen med lägst utbildning och lägst inkomst i medelåldern.

Stöd och förebyggande insatser viktigt
Det är en stor samhällelig utmaning att förändra detta så att denna skillnad kan utjämnas. Förmodligen behövs mer stöd till placerade barn och unga, stöd under övergången från ungdom till vuxenliv men också förebyggande insatser i familjer med pågående omsorgssvikt för att undvika placering när det är möjligt.

Omsorgssvikt kan bidra till psykisk ohälsa
I en annan och helt färsk studie undersöktes psykiskt mående hos unga med erfarenheter av omsorgssvikt (McGuire et al., 2018). Genom tidigare studier är det känt att unga som upplevt omsorgssvikt ofta har både mer emotionella problem och beteendeproblem, vilket gäller både för unga som placerats och för de som inte placerats utan bott kvar i sin biologiska familj. I studien ville forskarna klargöra relationen mellan omsorgssvikt och psykisk ohälsa hos unga i familjehem genom att både undersöka olika former av omsorgssvikt, omfattning av omsorgssvikt och samband med instabilitet i placeringar (alltså sammanbrott). Tidigare forskning har nämligen visat att även sammanbrott i placeringar i sig bidrar till psykiska problem.

Resultaten visade att både omsorgssvikt och instabilitet i placeringar oberoende av varandra bidrar till psykisk ohälsa. Det fanns ingen särskild typ av omsorgssvikt som predicerade större risk för sammanbrott. En slutsats var att stabilitet i placeringar är en kritisk fråga oavsett form eller omfattning av tidigare omsorgssvikt. Däremot verkade omfattningen och svårighetsgraden av omsorgssvikt bara ha ett direkt samband med utagerande beteende men inte med emotionella problem.

Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi, Linköpings universitet

Referenser
Brännström, L., Vinnerljung, B., Forsman, H. & Almqvist, Y. (2017). Children placed in out-of-home care as midlife adults: Are they still disadvantaged or have they caught up with their peers? Child Maltreatment, vol 22(3), 205-214.
McGuire, A., Cho, B., Huffhines, L., Gusler, S., Brown, S. & Jackson, Y. (2018). The relation between dimensions of maltreatment, placement instability, and mental health among youth in foster care. Child Abuse & Neglect, vol 86, 10-21. 

Varje år träffas psykologstudenter från hela landet för en gemensam kongress, detta års upplaga kallas PS19. Det övergripande målet för kongressen är just att ge psykologstudenter från landets alla olika utbildningar möjlighet att få träffa varandra och utbyta idéer.

Årets tema: makt
Varje år finns det också ett uttalat tema som kongressen rör sig kring, denna gång är det makt. Tjust Behandlingsfamiljer kommer att närvara, inte bara som arbetsgivare och sponsor på kongressen, utan även som föredragshållare genom medarbetarna Rikard Kvist och Lars Bask. I första hand handlar Tjust Behandlingsfamiljers närvaro om att synliggöra socialtjänstens barn, men Rikard, leg. psykolog och Lars, leg psykolog och leg. psykoterapeut gästar också kongressen för att inspirera blivande psykologer att bredda sin syn på vad man som psykolog faktiskt kan jobba med och på vilket sätt.

Socialtjänstens barn – en bortglömd grupp
Socialtjänstens barn är en grupp som, enligt Rikard, inte blev särdeles synliggjord för honom när han själv läste på programmet.

– Socialtjänstens barn och ungdomar upplever jag på många sätt som bortglömd och jag upplevde det även på programmet där jag minns det som att det mesta av fokus låg på vuxna och psykiatri inom landstinget. Jag finner det svårt att hitta ett bättre exempel på maktlöshet i vårt samhälle, berättar Rikard. Han berättar vidare att han också upplever att forskningen för barn och ungdomar generellt inom sitt fält inte prioriteras. Därför tycker han det är viktigt att lyfta fram denna bortglömda grupp på just PS19.

I skrivande stund arbetar Rikard för fullt med att färdigställa föreläsningen som kommer heta ”Psykologens makt och maktlöshet runt familjehemsplacerade barn”. Brist på ämnen kommer dock inte vara ett problem. Socialtjänstens barn är i de flesta fall per definition maktlösa dels mer formellt genom LVU ( Lagen om Vård av Unga), men också informellt genom trauman, föräldrar som inte kunnat ta hand om och tryggat dem eller kanske till och med bidragit till att aktivt skada sina barn. I dessa barns utsatthet och maktlöshet blir därför frågan om hur vi som besitter makten och ansvaret för dem väljer att använda vår makt så mycket viktigare. Hur gör vi för att med insikt, ödmjukhet och visdom tillsammans bruka den makt vi har för att hjälpa de familjehemsplacerade barnen och ungdomarna?