Tjust Behandlingsfamiljer får ny ägare

Denna artikel är del 5 av 5 i nyhetsbrevsutgåvan 2021 – #3

Attendo Sverige AB har förvärvat Tjust Behandlingsfamiljer AB och breddar därmed Attendos befintliga verksamhet inom segmentet individ och familj.

Attendo är Sveriges äldsta och ledande privata omsorgsföretag och har verkat inom området individ och familj sedan 2006.

̶  Jag är mycket glad och stolt över att kunna välkomna Tjust Behandlingsfamiljer till Attendo. Företaget har ett unikt erbjudande med kvalificerad personal och omsorgsfull metodik – allt för att stötta barn och unga som har stora utmaningar i livet. Under lång tid har Tjust Behandlingsfamiljer visat goda behandlingsresultat. Företaget kompletterar väl Attendos befintliga verksamhet inom individ och familj. Tillsammans får vi en bredare kompetens inom familjehem och kan stödja ännu fler behövande barn och unga i samarbete med socialtjänster runt om i Sverige, säger Lotta Hansson, regionchef för Attendo Individ & Familj.

Charlotte och Fredrik Lindwall, grundare av Tjust Behandlingsfamiljer:

̶  Alltsedan starten 2004 har vårt mål varit att barn och ungdomar med trassliga familjeförhållanden ska få trygghet under sin uppväxt. Vi är stolta över den verksamhet som vi tillsammans med alla engagerade medarbetare har byggt upp. När vi funderade på att sälja verksamheten var det viktigt att den som skulle ta över hade erfarenhet och ambition att kunna utveckla den vidare. Vi är övertygade om att Attendo kommer att kunna ta tillvara den kompetens och det arbetssätt som finns inom Tjust Behandlingsfamiljer. 

Varumärket Tjust Behandlingsfamiljer lever kvar

Attendo har sedan 1  april tagit över alla avtal och förpliktelser från Tjust Behandlingsfamiljer. Verksamheten fortsätter under varumärket Tjust Behandlingsfamiljer. Nuvarande VD Fredrik Lindwall kommer att fortsätta arbeta kvar under en övergångsperiod. 

Hör gärna av dig till din kontaktperson på Tjust Behandlingsfamiljer om du har frågor eller funderingar! 

Är mentaliseringsförmåga påverkbar?

Denna artikel är del 2 av 5 i nyhetsbrevsutgåvan 2021 – #3

I Tjust Behandlingsfamiljers behandlingsmodell ingår att arbeta mentaliseringsbefrämjande. För att göra det möjligt utbildas behandlingssamordnare och psykologer i mentaliseringsbaserad terapi. Dessa ska i sin tur utbilda och vägleda behandlingsföräldrarna i ett mentaliserande förhållningssätt. 

Det finns flera syften med att utbilda och vägleda i det mentaliserande förhållningssättet. Ett är att stödja behandlingsföräldrarnas mentaliseringsförmåga för att det kan öka kvalitén på omvårdnaden och stabilisera placeringar. Ett annat är att behandlingsföräldern i sin tur ska kunna stödja barnets mentaliseringsförmåga.

Family Minds

Även internationellt finns ett intresse för att utveckla modeller för att arbeta med mentalisering inom familjehemsvården. I USA har Tina Adkins med medarbetare tagit fram en föräldrautbildning för familjehemsföräldrar: Family Minds (Adkins, Luyten & Fonagy, 2018; Adkins et al., 2021). Kursen ges i grupp och omfattningen är tre gånger tre timmar under fyra till sex veckor. 

Syftet med Family Minds är att öka mentaliseringsförmågan och att minska föräldrastressen. Föräldrar som har en mer stabil mentaliseringsförmåga har också en större förmåga att uppleva och tolerera känslomässigt utmanande situationer med sitt barn utan att bli överväldigade eller emotionellt avstängda. Ett mentaliserande tillstånd innebär att komma in i en relation med nyfikenhet och med respekt för den andres mentala tillstånd. 

Minskad stress med förbättrad mentaliseringsförmåga

Ett par studier har gjorts, och resultaten tyder på att mentaliseringsförmågan är påverkbar, även med en så liten och begränsad insats. De familjehemsföräldrar som deltagit i Family Minds förbättrade sin mentaliseringsförmåga och minskade sin stress relaterat till svåra situationer med barnet i jämförelse med en kontrollgrupp av familjehemsföräldrar. Fler studier behövs men resultaten är lovande. 

Referenser

Adkins, T., Lyuten, P. & Fonagy, P. (2018). Development and Preliminary Evaluation of Family Minds: A Mentalization-based Psychoeducation Program for Foster Parents. Journal of Child and Family Studies, 27, 2519–2532.

Adkins, T., Riesz, S., Hasdemir, D. & Fonagy, P. (2021). Family Minds: A randomized controlled trial of a group intervention to improve foster parents’ reflective functioning. Development & Psychopathology, 1-15

Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi 
Doktorand i klinisk psykologi, Linköpings universitet

Avvikelsehantering på Tjust Behandlingsfamiljer

Denna artikel är del 4 av 5 i nyhetsbrevsutgåvan 2021 – #3

Den 1 januari 2020 införde Tjust Behandlingsfamiljer ett nytt arbetssätt kring avvikelsehantering. Det nya arbetssättet innebär att vi nu på ett mer detaljerat och systematiskt sätt kan följa upp de avvikelser som sker i verksamheten. 

Avvikelsehanteringen följs upp utifrån vissa givna kategorier och per kontor. I det systematiska kvalitetsarbetet som bedrivs utreds händelserna var och en för sig samt på en aggregerad nivå.

Säkerställer god kvalitet

Det nya arbetssättet innebär också att verksamheten kan göra interna jämförelser och på det sättet utvärdera och komma närmare en gemensam bedömning av avvikelser. Detta underlättar arbetet med att hitta metoder för att säkerställa en så god kvalitet som är möjlig.

En sammanställning av avvikelserna i hela företaget redovisas i Kvalitetsrapporten som Tjust Behandlingsfamiljer AB årligen ger ut.

Konny Lindblom
Utvecklingsledare

Mentaliseringsbaserad terapi för barn och behandlingsföräldrar

Denna artikel är del 3 av 5 i nyhetsbrevsutgåvan 2021 – #3

Mentalisation-Based Treatment – Child (MBT-C) är en mentaliseringsbaserad korttidsterapi för barn och föräldrar/behandlingsföräldrar. Metoden används redan sedan en tid på Tjust Behandlingsfamiljer. Under läsåret 2020/2021 har ytterligare TBF-psykologer utbildats i metoden via Ericastiftelsen i Stockholm.

MBT-C är en psykoterapimetod med målsättningen att utveckla och stärka förmågan till mentalisering. Metoden bygger på beprövad klinisk erfarenhet och utvecklingspsykologisk forskning. Metoden lämpar sig för barn i 5-12-årsåldern och är diagnosöverskridande, vilket innebär att den är möjlig att erbjuda för barn med olika former av psykiska problemtillstånd. 

MBT-C har visat sig ge positiv behandlingseffekt på såväl internaliserade problem (som ångest eller nedstämdhet), externaliserade problem (som beteendeproblematik) och är även lämplig för barn som upplevt separationer, förluster eller traumatiska händelser.

Barnet i centrum

Barnet är i centrum för behandlingen, men i behandlingsarbetet inkluderas såväl barnet som föräldrarna. Att metoden även inbegriper föräldrar beror på att utvecklingspsykologisk forskning gett tydligt stöd för hur viktig föräldrars mentaliseringsförmåga i relation till sitt barn är, för att barnet själv ska kunna utveckla förmåga till mentalisering. 

Målet med MBT-C är att öka barnets förmåga att kunna förstå och tänka om sig själv och andra. Arbetet med föräldrar innebär att de ges stöd i att reflektera om sitt barn för att förstå dem bättre, och därmed kunna stötta och vägleda barnet på ett mer flexibelt sätt i vardagen. Att stärka mentaliseringsförmågan innebär i sin tur att öka förmågan till känsloreglering samt att öka förmågan att hantera olika aspekter av självet som exempelvis impulsivitet eller aggressivitet.

Själva strukturen för metoden innebär ett antal bedömningssamtal där man utforskar barnets styrkor och svagheter och aktuella problemområden, utifrån vilket en gemensam fokusformulering bestäms. Fokusformuleringen utgår från barnets behov. Därefter följer tolv behandlingssessioner där barnet och föräldrar parallellt träffar sin respektive terapeut, och arbetar utifrån den gemensamma fokusformuleringen. Det finns möjlighet att förlänga behandlingen upp till tre gånger om behov kvarstår. 

Vi som arbetar med och utbildas inom MBT-C är mycket positiva till metodens flexibilitet, att den tar ett helhetsgrepp om barnets i sin aktuella anknytningsrelation samt är en metod som passar väl för de svårigheter som många av de barn som är placerade hos oss ofta kommer med. Vi är glada att vi nu med utökad kompetens har möjlighet att erbjuda fler barn denna behandlingsinsats.

Kalle berättar: Livet som familjehemsplacerad

Denna artikel är del 1 av 5 i nyhetsbrevsutgåvan 2021 – #3

Under en föreläsning i slutet av april fick mötesdeltagarna besök av Kalle som tidigare varit familjehemsplacerad hos Tjust Behandlingsfamiljer. Kalle berättar om sin resa som både innefattat solsken och sönderslagna dörrar.

Under en torsdag i april kunde mötesdeltagarna se Kalle (Kalle heter egentligen något annat). på skärmen framför sig. En ung man i 20-årsåldern. Han såg glad ut och satt lugnt tillbakalutad i stolen. Med sig hade han även sin före detta behandlingsförälder. Kalle kom till Tjust Behandlingsfamiljer när han var i 15-årsåldern och hade innan dess fått flytta flera gånger, både från sin biologiska familj och från andra familjehem.

Kalle och behandlingsföräldern beskriver att Kalle blev en del av familjen direkt. Trots sina tidigare erfarenheter av uppbrott beskriver han att han aldrig kände någon rädsla eller oro över att behöva flytta.

– Jag kände mig alltid trygg, berättar han.

Trasiga dörrar

Efter När Kalle kom till familjehemmet hade han stora svårigheter med impulskontroll, rastlöshet och med att kontrollera sina känslor. Han fick ofta raseriutbrott och slog sönder saker.

– Ibland fanns det ingen dörr kvar till Kalles rum när man kom hem, berättar behandlingsföräldern och småskrattar. 

– Men efter att ha levt ett par dagar utan dörr, insåg han ju att det inte var så skoj, fortsätter han. Behandlingsföräldern är också noga med att poängtera att Kalle förvisso hade sönder en del saker, men att han till följd av detta även fick laga många saker.

Kalle berättar att han tycker det var bra att han fick lära sig att laga och fixa det som han tagit sönder. Han återkommer också flera gånger under föreläsningen till att det var bra att de pratade med varandra.

– Jag pratade med mina behandlingsföräldrar, men det var inte bara det, utan vi pratade mycket med varandra hela familjen.

Terapin var det bästa han gjort

Efter ett par månader i behandlingsfamiljen fick Kalle träffa en av psykologerna på TBF.

– Det är det bästa jag har gjort, säger Kalle, men han minns samtidigt att han inte kände på samma sätt då.

– Jag hade träffat flera psykologer innan och till att börja med tyckte jag att det var skit. Men den här psykologen nådde fram till mig, det hade ingen annan gjort. 

Denna, inledningsvis motvilliga kontakt, kom att resultera i en terapeutisk kontakt som varade i nästan fyra år.

– Jag ville inte sluta gå dit, men till slut var jag tvungen för psykologen skulle byta jobb, berättar Kalle. 

Kalle lyfter även MBT-gruppen, en gruppbehandling som flera av ungdomarna på Tjust Behandlingsfamiljer får möjlighet att gå, som något av det bästa med tiden på TBF.

– Den har gett mig jättemycket, även om jag till att börja med hade väldigt svårt att sitta still och lyssna.

ADHD-diagnos

Kalle kom så småningom att få genomgå en neuropsykologisk utredning och blev diagnosticerad med ADHD. ADHD-diagnosen ledde till att Kalle kunde börja medicinera för sina symptom och han fick äntligen rätt hjälp i skolan. Behandlingsföräldern beskriver tiden i skolan, före diagnosen, så här:

– Skolan… den fungerade inte alls! De ville inte ha dig i skolan. 

Kalle håller med och berättar att de största anledningarna till att det så småningom vände för honom i skolan, dels var för medicinen och dels att han fick en assistent som var med honom hela skoldagen och som verkligen förstod honom och hans problematik. Kalle lyckades, trots de stora positiva förändringarna, inte gå ut grundskolan med fullständiga betyg. Under ett år på IM-programmet lyckades han plugga upp sina betyg och sedan komma in på barn- och fritidsprogrammet.

Med denna utbildning i botten har Kalle nu själv blivit den som stöttar unga som har det kämpigt i skolan. Han arbetar som elevassistent och har även utbildat sig till simlärare. 

Egen familj

Gymnasiet ledde inte bara till en god utbildning, Kalle kom även att träffa sin framtida sambo under gymnasietiden. Den kvinna som Kalle idag lever ihop med och har ett barn tillsammans med.

Paret blev föräldrar tidigt och valde i samband med detta att flytta till egen lägenhet. Detta ledde till viss oro hos behandlingsföräldern. Kalle berättar å andra sidan att han inte kände särskilt mycket oro alls.

– Jag pratade mycket med mina behandlingsföräldrar och kände aldrig någon oro. 

Kalle och behandlingsföräldern berättar att de fortsatt har mycket kontakt, att de talas vid flera gånger i veckan och före Coronapandemin åt de alltid söndagsmiddag ihop.

Vi tackar Kalle och behandlingsföräldern för att vi fått dela med oss av deras historia. Vi hoppas att det kan ge motivation att kämpa på i arbetet som ibland är solskenshistorier, men lika ofta består av trasiga dörrar, ickefungerande skolgång och ungdomar som tycker att psykologer är skit.