I en svensk studie undersöktes graden av samstämmighet mellan barns och vuxnas rapporter om huruvida barnet varit med om potentiellt traumatiserande händelser. Resultaten visade att samstämmigheten mellan barn och föräldrar var generellt låg.
En hel del av de barn och unga som placeras inom Tjust Behandlingsfamiljer har utöver omsorgssvikt varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Ofta har barnen en historia av många förändringar och avbrott i relationer, kanske både beroende på föräldrarnas bristande förmåga att ta hand om dem men också på grund av omplaceringar i olika familjehem. En konsekvens kan bli att ingen vuxen riktigt ”bär” barnets historia, varför vi inte riktigt vet vad barnen har varit med om när de kommer till oss på Tjust Behandlingsfamiljer.
I en svensk studie undersöktes graden av samstämmighet mellan barns och vuxnas rapporter om huruvida barnet varit med om potentiellt traumatiserande händelser (Tingskull et al., 2013). Hela 1723 barn och deras föräldrar (875 mammor och 601 pappor) fick besvara ett frågeformulär, Life Incidence of Traumatic Events (LITE), med frågor om barnet upplevt traumatiserande händelser.
Låg samstämmighet mellan barn och förälder
Resultaten visade att samstämmigheten mellan barn och föräldrar var generellt låg. Mellan föräldrarna var samstämmigheten något högre men måttlig. Barnen och ungdomarna rapporterade fler händelser än vad föräldrarna gjorde. Svaren analyserades också utifrån om händelsen varit interpersonell eller icke interpersonell. Andra och tidigare studier har visat att interpersonella trauman ofta får värre konsekvenser för den som varit utsatt. Resultaten i denna studie visade att samstämmigheten mellan barn och föräldrar var ännu lägre när det gällde interpersonella trauman.
Viktiga slutsatser
Författarna pekar ut några viktiga slutsatser riktade till de som arbetar praktiskt med barn som kan ha varit med om traumatiska händelser:
- Tänk på att barn och unga är beroende av vuxna för att få hjälp och emotionellt stöd om de blivit traumatiserade. Därför är det viktigt att vuxna är lyhörda för barn och ungas signaler om att de varit med om något svårt. Om vuxna runt barnet missar signaler eller förminskar det barn eller unga berättar så är det osannolikt att barnet eller den unge får rätt hjälp.
- Resultaten visar också på vikten av att inhämta information direkt från de unga själva.
Jag tycker att resultaten från denna studie är värda eftertanke. I denna studie var det ”vanliga” barn och deras föräldrar eller stadigvarande omsorgspersoner som rapporterade vad barnet eller den unge varit med om. Trots det var samstämmigheten inte särskilt hög, och barnen rapporterade fler och allvarligare händelser än vad föräldrarna gör. Vi som möter barn och unga som har varit med om trauman av olika slag behöver fråga barnen och de unga själva om de varit med om svåra händelser och vara lyhörda för svaren vi får. Om den unge har en otrygg anknytning är det inte säkert att svaret blir så tydligt eller direkt.
Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid IBL, Linköpings universitet
Referens
Tingskull, S. et al. (2013). Parent and Child Agreement on Experience of Potential Traumatic Events. Child Abuse Review.