Familjehemsplacerade barn och ungdomar har visat sig vara en svårbehandlad grupp. För de flesta familjehemsplacerade barn gäller att de präglas av otrygga anknytningsmönster och traumatisering. Det kan handla om missbruk hos föräldern, misshandel, sexuella övergrepp, psykisk sjukdom/kognitiv funktionsnedsättning hos föräldrarna eller en relationsstörd dysfunktionell familjekonstellation.
Tilliten till vuxna är ofta minimal och synen på vuxenvärlden präglad av passiv uppgivenhet eller aggressivitet. Känslor av övergivenhet är ofta framträdande. Barnen har vanligtvis en negativ självbild; en bild av sig själva som varande skamfyllda, värdelösa, monsterliknande eller odugliga. Barnen kan ha stora svårigheter att förstå och hantera sina känslor.
Det övergripande syftet med terapin är att hjälpa barnen vidare i sin utveckling. Genom ett tryggt och positivt samspel utvecklas förmågan till relaterande och självtillit. Behandlingsmetoderna i vår psykoterapi har en tydlig förankring i anknytnings- och affektteorier.
Med ökad trygghet minskar barnens försvar mot de negativa inre bilderna. Detta är en förutsättning för att de ska kunna ta till sig mer gynnsamma erfarenheter och utveckla förmågan till lek och bearbetning av de traumatiska upplevelserna. Lek som uttrycksmedel är naturligt för barn. Vissa barn kan inte leka; då behöver terapeuten hjälpa barnet att komma till lek. Lek är till sin karaktär lustfylld, kreativ och ger möjlighet till övning samt möjlighet till bearbetning av upplevelser.
Terapin ska vara en plats för nya relationella erfarenheter. Terapeutens roll är att försöka underlätta för att ett möte ska uppstå. Barnet har ingen uppgift i terapin mer än att vara sig själv. När barnet måste känna och tänka själv synliggörs den egna inre världen som då i relationen med terapeuten kan undersökas för att komma närmre svaret på VEM ÄR JAG?
Barnet ska ges möjlighet att utforska sig själv i mötet med en terapeut. Det ska vara ett professionellt och samtidigt personligt möte mellan två människor. Med sin kunskap och erfarenhet hjälper terapeuten barnet att komma i kontakt med och undersöka erfarenheter, känslor och tankar som är svåra att formulera och bära på egen hand. Sådant som varit dolt, skamfyllt och obegripligt kan bli förståeligt. Forskningen visar entydigt att psykoterapi är verksamt och gör skillnad i människors liv.