I december 2016 arrangerade Anna Freud center i London en konferens med titeln ”Child maltreatment: New frontiers in research & practice”. Programmet var fullspäckat med intressanta föreläsare och det blev en mycket innehållsrik och givande dag.
Flera olika perspektiv lyftes fram såsom de senaste forskningsrönen om hur omsorgssvikt påverkar barn neurologiskt. Andra ämnen som togs upp var hur tidig omsorgssvikt påverkar barns förmåga till reglering av känslor och mentaliseringsförmåga, hur vi kan arbeta med omsorgssvikt och trauma med interpersonell psykoterapi och hur vi som professionella kan arbeta för att kunna hjälpa de som inte vill ha hjälp.
Ungdomar berörde
En intressant och berörande punkt i programmet var att ett par ungdomar som själva varit placerade i familjehem deltog i en panel och gav sin bild av vad som varit svårast med att vara placerad men också vad som varit viktigt och hjälpsamt för dem. Det var modigt av dem att både medverka i en kort film som visades, men också att under konferensen sitta i en panel på scenen och svara på frågor. Ungdomarna var eniga om att det jobbigaste för dem varit att få kommentarer eller frågor från omgivningen i stil med: ”Vad är det för fel på din familj eftersom du inte kan bo där?” Detta upplevdes, om jag förstod det rätt, som väldigt stigmatiserande.
Epistemisk tillit
Ett återkommande begrepp och tema under konferensen var epistemic trust, på svenska epistemisk tillit. Med begreppet åsyftas att ha kunskap om tillit med allt som det innebär och medför. Begreppet hänger ihop med anknytningsteori och med mentalisering, men handlar mer om social inlärning. En individ som har god epistemisk tillit kan använda sig av ”the epistemic super highway” som tillåter oss att lära av andra och av andras sociala erfarenheter.
Bristande epistemisk tillit vanligt
Många av de unga vi träffar och arbetar med inom Tjust Behandlingsfamiljer har tvärt om en väldigt bristande epistemisk tillit; alltså en så genomgripande misstro mot andra att det leder till att en inte vill lyssna på vuxnas råd, inte vill anpassa sig till sociala normer och inte vill ha hjälp från socialtjänsten därför att det saknar mening. Att trots allt försöka få kontakt med den unge och få den unge att börja lyssna på oss kräver förstås uthållighet men också att vi tillsammans fortsätter att mentalisera om den unge. Vi behöver både lyssna på vad den unge säger och på andra sätt kommunicerar, men också tillsammans reflektera över vad vi tänker och känner.
Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, Leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet