I juni 2018 röstade riksdagen för regeringens förslag att göra FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag. Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter trädde i kraft den 1 januari 2020.
Beslutet innebär ett förtydligande av att domstolar och rättstilllämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen. Barnets rättigheter ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn. En inkorporering av barnkonventionen bidrar till att synliggöra barnets rättigheter. Det är ett sätt att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet.
Vad innebär detta rent praktiskt? Går det genomföra i praktiken?
I artikel nummer tre står det att ”Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn”. Men vem ser till att det är just barnet bästa som står i centrum vid beslutsfattningen och vem har befogenhet att göra dessa bedömningar? Det kommer att avgöras i tingsrätt många gånger framöver. I skrivande stund så har inget fall nått Högsta Domstolen, vilket innebär att det ännu inte finns något prejudikat att hålla sig till.
Socialtjänsterna kommer att jobba utifrån den nya lagen, på så vis påverkar den också Tjust Behandlingsfamiljers arbete. Behandlingssamordnare Robert Eriksson och behandligsförälder Malin Lindblom kommer under våren att informera och utbilda Västervikskontorets behandlingsfamiljer i dessa frågor och försöka skapa en förståelse kring vad lagändringen innebär för de barn vi har boende hos oss. Men man kan ifrågasätta huruvida den nyinstiftade lagen kommer kunna bidra till någon märkbar förändring. För vem vill inte redan nu barnets bästa?